Tobbe Andersson

Tack för allt, ni är bäst!
Det är med tårar jag skriver detta inlägg, men även lite glädje. Jag har bestämt mig för att ta en liten bloggpaus. Jag känner inte att jag levererar det som både jag vill och det ni läsare önskar. Jag har varken haft tid eller ork att blogga mer regelbundet, även fast jag lovade er det. Att blogga är något otroligt roligt, något jag älskar, men det har tagit stopp nu. :(
 
Det är tufft att ta denna bloggpausen, enormt tufft. Bloggen har varit en del av mitt liv i 6½ år, i 6½ underbara år. Den har haft sina motgångar och sina stora medgångar. Från att ha haft några hundra läsare om dagen till att ha upp till ibland 20 000 unika läsare är enormt stort. Något jag till en början inte kunde förstå eller rent av hantera. Otroligt att så många personer valde att titta in på min lilla blogg och jag är otroligt tacksam för allt. :) ♥
 
Att driva en stor blogg är inte alltid så lätt och är definitivt inte alltid guld och gröna skogar utan det kan även vara lika mycket brand och vissna blommor (positivt vänner, inget negativt). Kraven på en "toppbloggare" som man är om man står högt på topplistor ökar ständigt. Man ska blogga flera gånger om dagen, man ska besvara så många kommentarer som möjligt varje dag, svarar på alla exakt mail samt behöva ta emot annonsörers rent ut sagt för jävliga mail för att man tackar nä till samarbete som inte passar just min blogg (detta är inte bara min uppfattning. Läsare har uttryckt det kravet märkbart). Kraven ökar ständigt som sagt och jag känner även att jag inte klarar av eller kan hantera dom kraven nu eller försöka vara alla till lags, även fast jag vill. Det blev lite för mycket av det roliga och lite för mycket peppar av det onda, tyvärr :(
 
En stor anledning till denna bloggpausen är också att jag inte mår bra psykiskt. Jag mår verkligen inte bra (Är så enormt tacksam över att jag har min familj och mina fina vänner i detta läget ♥). Jag kan ligga i sängen i 6 timmar utan att somna. Mina tankar och känslor bara snurrar i huvudet i takt med att tårarna rinner. När jag väl somnar är klockan runt 06-08 på morgonen, jag sover sedan till ca 14-16 tiden, går upp, äter frukost, lagar mat, sätter mig och antingen stickar eller virkar och lyssnar på musik eller tittar på webbtv sen lägger jag mig i sängen igen. Vissa kvällar och nätter ligger jag i sängen och gråter. :'(
 
Jag umgås inte med mina vänner i IRL så ofta längre. Vi pratar via telefon och via Facebook istället. Jag känner inte ens för att gå utanför dörren längre, vill inte lämna den zonen som är min trygghet. Att ens åka till affären för och handla är ett helvete. Jag känner ingen ork och jag känner ren ångest när jag går utanför dörren i vetskap om att jag ska till affären eller någon annan stans. :( Bara att gå utanför dörren ger mig hjärtklappning, jag börjar ibland skaka och jag svettas som en gris, känner panik, ångest, kan bli på dåligt humör och är gråtfärdig. Jag är fast och bunden i mitt egna hem pga ångesten. Min trygga zon! Detta är något jag måste ta tag i nu.
 
Jag ska iväg till Vårdcentralen och lämna blodprover inför diabeteskontroller nästa vecka. Sen har jag flera tider till diabetessköterska, läkaren för hälsokontroll och även tid till psykiatrin. Det är de jag fokuserar på nu, mitt mående är viktigast just nu. Jag måste tänka på mig själv nu. ♥
 
Nu vet ni hur läget här är och lite av anledningen till denna bloggpausen. Jag kommer INTE sluta blogga, jag kommer bara ta en paus. Jag har planer på att vara tillbaka med bloggandet senast till slutet av Oktober. Tills dess kan ni alltid följa mig via sociala medier. När jag är tillbaka igen så har jag riktigt bra planer med bloggen och ett nytt projekt som ni då kommer få veta mer om :D
 
Jag vill passar på att Tacka min underbar familj och mina vänner som är så jäkla förstående ♥ Jag vill även tacka er alla läsare för detta, utan er hade detta inte varit möjligt. ♥ Så många fina människor jag har lärt känna! ♥
 
Ni alla läsare är så himla fina och så otroligt underbara, allihop! Alla fina kommentarer ni har lämnat, alla fina mail ni har skickat, ja allt det betyder så otroligt mycket för mig, ni är bäst! ♥
 
TACK fina ni för denna tiden, tack för allt!
Mycket kärlek till er ♥ / Tobbe
 
 
Maria Jilina

Men vännen 😢. Vet precis hur det är att må så och ha det så som du nu har det. Det var mitt sk liv i flera år. Kramar!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress