Just nu: Stickare, mönsterdesigner och skriver på kommande bok.
Bloggar om: Livsstil, vardag, mina åsikter, psykisk ohälsa, DIY, stickning & virkning och mycket mycket mer!
Besök på psyk, jag rasade och vänner hugger mig i ryggen!
 
Idag har jag varit på psyk hos min samtalskontakt. Vilket var otroligt välbehövligt! Det gick så jäkla bra och hon jag har är så otroligt bra! Hon verkligen lyssnar, svarar, fångar upp det man säger och sätter ord på det jag inte kan sätta ord på. Hon var som sagt otroligt bra och det kändes sååååå bra att gå dit.
 
Vi pratade om en hel del idag som jag behövde få ur mig och hon kom fram till bland annat att jag gör mer för andra än för mig själv, jag tänker mer på andra än vad jag tänker på mig själv vilket jag måste ändra på. Jag försöker vara alla till lags även fast det inte räcker till eller ska behövas och det måste jag bryta för att folk ska vilja ha mig som den jag är, inte den dom vill att jag ska vara. Jag har även en hel del katastroftankar vilket begränsar mig rätt så mycket och det är även något vi ska jobba på. Jag har även svårt att släppa in personer i mitt liv och nära inpå mig och mitt liv, för att jag är så rädd för att dom ska komma för nära och få en för stor plats i mitt liv för att sedan försvinna ur mitt liv. Vilket jag är rädd för eftersom min bästa vän 2013 omkom i en olycka och hela mitt liv krossades och jag klarar inte av fler sådana förluster. Sen pratade vi om att jag stänger inne mina känslor och låter dom inte komma ut. Jag låter inte min sorg komma ut i tårar utan jag stänger av dom för att det gör alldeles för ont att släppa ut dom, därav gråter jag så sällan för att det gör mer ont att släppa ut dom än att hålla dom inne. Så vi har lite att börja jobba med och det ser jag så fram emot, tänk er att få släppa ut sin sorg/tårar för en gång skull utan att det gör ont!? ♥ Så jag ser fram emot att fortsatt gå dit, det är till för att hjälpa mig och jag tar chansen och tar emot den hjälp jag får ♥
 
Har i övrigt haft en kanonbra dag, vaknade innan alarmet ringde och gick upp, duschade och vaknade till innan det var dags att åka till psyk. Men ikväll har kvällen bara tagit en svängom och gått käpp åt helvete! Fick reda på innan att några av mina närmsta vänner har huggit mig hårt i ryggen! Det gör så jävla ont, att folk som står mig så jävla nära hugger mig i ryggen och inte ens tänker på hur förbannat jävla äckligt ont det gör i mig! Jag trodde vänskapen var värd mer, men upperbarligen inte.. Nu ikväll fick jag verkligen upp ögonen för varför jag inte låter folk komma nära inpå mig och mitt liv, för till slut blir jag bara sårad och vad är det då för mening att ha någon i ens liv? Jag har inte ork, kraft eller energi för det här.. Jag har fullt upp i mitt liv med mitt mående och så kommer detta.. Fy fan säger jag bara! Finner fan inga ord alls. Jag orkar inte med mer drama och shit.. Varför kan det inte bara vara lugnt? Nej då ska folk fan förstöra allt, jävla skit alltså! 😭😭😭
 
Jag är så förstörd, ledsen, besviken och sårad så det blir inga fler blogginlägg idag. Jag måste smälta allt och ta mig upp, det är trots allt en ny dag imorgon med nya tag då. Vi hörs imorgon! Puss & kram ♥
Maria

Åh vad jag önskar att jag bodde mycket närmare dig. Kram!

Maria

Åh vad jag önskar att jag bodde mycket närmare dig. Kram!

Anonym

Det är vanligt att svagare människor hugger de starka ryggen när de inser att de inte kan utnyttja den som egentligen är starkast ❤️. Tobbe ödsla inte din kraft och energi på dem. Förlåt dem i stället för de vet inte vad de gör. Du kommer att klara detta! Du kommer att gå stark ur detta! Lyssna till ditt hjärta och ta emot hjälpen du nu får och tycker är bra! Sätt på bra musik och gråt. Det värsta som händer att du mår bättre och kanske somnar ❤️. Sörj din vän med själ och hjärta. Det är någonting fint med tårarna och gråten. Vi fick dem nämligen för att just klara sånt här lite lättare 😊❤️. Kram Iréne

Anna

Ville bara titta in och säga att din blogg är så fin!
Härligt med någon som kan dela med sig av DIY och också prata om psyk mm.

Ang inlägget: jag förstår din besvikelse, det gör lika ont varenda gång. Man tror man kan lite på sina vänner, men icke sa nicke. Plötsligt kommer den där förbannande kniven och allt känns förj*vligt.

Skönt att du mår bra med den du pratar med på psyk. Jag har själv äntligen tagit tag och bett om remiss till just psykolog. 2018 var inte mitt år och jag känner verkligen hur ensam man blir ibland och att få prata med någon professionell kanske kan ta mig vidare... TACK för att du delar med dig <3 Ta hand om dig!
Kram, Anna

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress